onsdag 20 oktober 2010

verbal vs. visual

Idag har vi varit med klassen och fått en givande lektion av Laila Bagge med flera. Turnégruppen bestod av fyra heta brudar som uppfyllde alla kroppsideal (nu räknar jag Bagge som en av dem) och en kille. Passande nog öppnades temadagen men en lektion om hur det är att studera utomlands och publiken vaggades in i en föreställning om att världen består av två länder – USA och Sverige. Om en show skall kunna växa måste man börja med det sämsta och därför fick killen ta första timmen. Det skall tilläggas att föreläsningen var sponsrad av Education First.

Andra timmen pratade Laila om sin karriär och om hur hårt det har varit för henne. Det pedagogiska upplägget var något annorlunda. Hon inledde med att förklara för eleverna att jobben aldrig kommer på posten, fortsatte med undervisning om hur svårt det är att klara sig ute i världen som blond svensk, och avslutade med att berätta om brevet som gav henne all framgång. Sammanfattningsvis förstod jag hela budskapet som att man måste klara sig själv utan samhällets hjälp och på vägen ”våga ta en jävla massa skit”, och om man inte gör det kommer man ingenstans – så länge man inte har tur förstås. Hon fick även in lite reklam för sitt smyckesföretag. Om jag skall våga mig på lite kritik så hade jag önskat någonting om att musik också är roligt.

När en allmänt hjärndöd stämning hade spridit sig i lokalen var det dags för tredje lektionen – ett allvarligt snack om anorexi. Det handlade om kroppsideal och skillnaden mellan självförtroende och självkänsla. Föreläsaren var framför allt snygg men också duktig med att hålla eleverna koncentrerade (speciellt grabbarna) – det pedagogiska trixet: att utlova presenter till dem som ger seriösa svar. Allting som sades under den här timmen var intressant och framför allt viktigt för ungdomar att reflektera över (observera ”allt som sades”). Det skall tilläggas att timmen sponsrades av Garnier och att presenterna bestod av Garniers skönhetsvårdsprodukter samt Lailas parfym.


föreläsning om anorexi och självkänsla (projektion: avslutningsbild)

6 kommentarer:

  1. Eh, får man göra såhär?...Känns ju helt sjukt.

    SvaraRadera
  2. Visst var det en intressant "föreläsning"?
    Hoppas att du inte blev avskräckt att jobba inom skolan nu!!!!!
    /Reine

    SvaraRadera
  3. Ehe, det är ju lite överrumplande det här, därav sent svar. På något sätt säger bilden allt; ta hand om er, ta vara på självkänslan men glöm inte att det är viktigt att ha ett perfekt yttre. Det är trots allt ganska intressant ur ett semiotiskt syfte, en denotativ/konnotativ tolkning skulle nog ge en hel del motsatser. För elevernas skull hoppas jag bara att de fått någon slags information i kritiskt tänkande för att ha verktygen att hantera såna här situationer (som ju finns överallt).

    SvaraRadera
  4. Fanns det möjlighet till att vädra sina reflektioner om dagens innehåll för eleverna? Pratade du med någon elev/lärare?

    SvaraRadera
  5. alla i lärarlaget var upprörda såklart och jag antar att de flesta tog upp det i sina klasser på nåt sätt. Men det är komplicerat! jag snackade med några elever och insåg snabbt att det skulle behövas en rejäl pratstund för att repparera hugget, eller vad jag skall säga.

    SvaraRadera