första praktikveckan

Jag måste säga att det är svårt att samla intrycken efter den här första veckan. Det är så otroligt många olika aspekter att ta hänsyn till och undervisningen är bara en liten del. Jag var naturligtvis nervös i måndags eftersom jag inte varit på ett högstadium sedan jag själv gick på ett. Jag håller med Vendela, det är mycket som kommer tillbaka och intrycken hamnar också lätt på det personliga stadiet.

Min handledare har en ganska avslappnad lärarstil och tar det lugnt. Jag blev indragen i lektionerna direkt och fick vara med från första stund att hjälpa eleverna så gått jag kunde. Till en början slogs jag av att allting verkade flyta på av sig självt men ju mer min handledare förklarat bakgrunden av sitt arbetstänk och elevernas situation har jag förstått mer och mer av hela komplexiteten.

Det här är en skola som för några år sedan har haft stora problem med stökiga elever, lågt prestationsresultat bland eleverna, så kallade värstingar, hot mot lärare o.s.v. Men successivt under de senaste åren har detta förändrats bl.a. genom satsning mot färre elever, fler lärare och individanpassad undervisning. Under de lektioner som jag varit med på har det varit som högst fjorton elever och vid behov (i de stökigaste grupperna) finns extra assistenter som är med och hjälper till att hålla ordning under lektionerna.

Som sagt, intrycken är många och ligger på olika plan. I princip alla elever på Husbygårdsskolan har invandrarbakgrund vilket naturligtvis också skapar en speciell stämning och det har också påverkat mig en hel del. Aldrig har Stockholms segregationsproblem varit tydligare för mig. Visst är det skrämmande med Sverigedemokraterna i rikstagen men det går tyvärr inte att skylla det här problemet på dem.

Jag försöker förgäves knyta an till kurslitteraturen men tankarna svävar ofrivilligt iväg mot Stockholms konstklimat och kulturpolitik. Den enda kopplingen jag lyckas tvinga fram berör färgläran och av någon oförklarlig anledning kommer jag att tänka på Konstfacks stockholmsvita väggar – jag fylls av nån slags religiös anda som överträffar Klaréns föreläsningar och tolkar färgens betydelse på de mest långsökta sätt. Men, ta det lugnt, jag skall begränsa mig lite innan jag skriver vidare.